Sunday, January 17, 2010

Lyckliga glömska! Lyckliga ignorans! Ytligt och banalt, kan ej ge mig hän. Primära drivkrafter. Primitiv kännedom. Avancerade livsfilosofier för att ens orka kliva upp ur sängen på morgonen. Upprepande påminnelser om hur vidrig människan är. Att inte ifrågasätta? Som att just inse att den gud man tillber inte existerar. Att vara uppslukad av ett trångsynt därför. Jag i min enfald trodde att det introverta var orsaken till ångesten... Intellektuella dvalor. Starkt & expanderande. Tid existerar inte.

1 comment:

vincent said...

oj man känner igen de där orden, dom där känslorna