Rännstenens älvor skapar ett groteskt intervall av loppet mellan dag och natt. Att leva i miserabel gråhet och att ständigt inbilla mig att jag är det minsta glad. Tid finns inte. Ta mig till en värld fylld av dagar med otaliga smaker av den fina känslan av att gång på gång få ramla in i glädjesprudlande och pirrande extas för att sedan slippa falla tillbaka in i det där jävla mörkret. Ta mig dit där skönhet av alla dess slag dansar i fullständig eufori, där inspirationen flödar och där det inte finns några som helst gränser.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment